Linnéa - Inga stora tuttar och blont hår, men intressant ändå!

Jag är en människa som gillar att göra andra glada och samtalar gärna med människor. Som idag när jag va i stan och provade skor så va det en tjej brevid mig som provade ett par kängor och hon stod framför spegeln och tittade på hur de såg ut. Då sa jag till henne: " De där va jättefina på dig" ..... då sa hon " Tycker du det? Va snäll du är". Vet ni va det hemska är , det är hon blev så förvånad över att jag sa det. En del människor ( inte hon alltså) är så himla stela och tittar inte ens på en. De ser ut som att de går runt med en biljardkö i röven. Varför ska man inte kunna prata eller säga ngt sånt till en människa bara för att man inte känner personen. För mig känns det bara härligt att känna att jag har gjort ngn annan glad. Det är samma sak när man går förbi ngn som tittar på en och man ler mot dem och de bara ser snobbiga ut. Tänk om man va med om en olycka där det är en massa människor inblandade och en tjej t ex är jätterädd och ledsen eller skadad, då tröstar man ju henne och ger henne en kram, det spelar ju ingen roll om man känner henne eller inte.

Samma sak med alla dessa "oskivna regler" att min t ex håller upp dörrar till den som kommer bakom, hjälper till med barnvagnar, låter gamla sitta, sätter sig inte längst ut på ett dubbelsäte och låter andra stå( då flyttar man in och tar väskan i knät inte tar upp ett helt säte med sin väska) eller har fötterna på sätet utan ngt under. Har jag skor på mig som är svåra att ta av och vill ha fötterna på sätet så lägger jag en tidning under annars tar jag av mig skorna. Hela grejjen är ju att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad. Skulle du vilja få en dörr slängd i ansiktet ? eller behöva sitta på ett smutsigt säte? Nej, då skulle du bli skitsur.  

Nu säger jag inte att alla människor är på det här sättet, utan och riktar mig bara mot de som beter sig på det sättet.